...får man ibland mer röjningshjälp än man tänkt sig. Efter en blåsig natt hittade vi en ask som ramlat omkull på tomten, mitt på den lilla stigen som leder till bäcken.
Om man tittar på stubben så inser man snabbt att det minsann var tur att
trädet föll i stormen. Stammen är nämligen alldeles rutten. Det kunde
ju slutat illa om någon (med största sannolikhet undertecknad) fått för
sig att klättra i trädet. Vad jag inte förstår är dock hur ett träd med
genomrutten stam ändå lever (ja, eller levde) och lyckades bli så grönt
och fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar