Odlandets utmaningar

När vi planerade för grönsakslandet i vintras försökte vi räkna på hur många löpmeter av de olika grönsakerna vi behövde så för att få en lagom stor skörd. Det har nu visat sig att uppskattningsförmågan hade stora brister. Till exempel har vi nu, när vi skördat det mesta, fått mer potatis och morötter än vi normalt konsumerar på ett helt  år eller så. (För att inte tala om tomaterna ni såg i förra inlägget...)

En del av planerandet var så klart informationsinhämtning och någon gång i den processen läste jag någonstans att man alltid ska odla en "utmaning". Med detta menades en växt eller i det här fallet grönsak som vanligen är lite svårare att lyckas med och som man kanske egentligen inte tänkt ge sig på. Eftersom jag gillar utmaningar nappade jag direkt på den idén. Min utmaning blev kronärtskocka. Allt som allt fick vi ut åtta plantor i landet. Sakta, sakta växte de till sig. Blad efter blad. Månad efter månad. För sakta. Augusti tog slut och vi hade inte sett skymten av en blomma. Vi gav upp hoppet och accepterade att utmaningen hade misslyckats. Men vi gav tydligen upp för tidigt, för rätt vad det var så syntes en liten knopp. Den fick växa till sig lite och för en vecka sen så var det dags att skörda. Ni förstår ju själva att det var den mest fantastiska kronärtskocka vi någonsin ätit!

 

Dock kan man väl säga att en liten kronärtskocka som enda avkastning av en yta på ca åtta kvadratmeter inte är helt tillfredsställande. Detta oavsett hur fantastisk denna enda lilla skocka var. Så nästa år får det nog bli någon annan utmaningsgrönsak...