Handledsvärmare

Här var det visst glest mellan inläggen! Men så kan det gå om man, som jag, bestämt sig för att vägra låta bloggandet bli en stressfaktor. Även om bloggandet har legat i stiltje så har inte pysslandet det.

I höstas stickade jag ju två mössor av ekologiskt ullgarn från Marks & Katten. Lite av restgarnet har nu blivit till handledsvärmare. Jag stickade med strumpstickor för att slippa montera dem och med resårstickning för att få lite struktur på ytan. Den mest enkla mönsterstickning man kan tänka sig resulterade i några små rosa kvadrater mitt i det grå, allt för att de ska matcha båda den rosa och den grå mössan. Till sist virkade jag en liten rosa kant på båda sidor. För att få handledsvärmarna lite tätare och mjukare avslutade jag med att tova till dem lite i varmt såpvatten.

Nu värmer de gott precis i den lilla otäcka glipan mellan jackan och vantarna!

Virkade baby Converse

Något av det sötaste man kan virka måste ju ändå vara sådana här baby Converse. När jag såg det här mönstret för några år sedan var jag fast och sedan dess har det blivit flera par virkade baby Converse. Den här gången är de illgröna och kanske redan lite små för att den tilltänkte blivande ägaren ska få dem på fötterna, men han kanske behöver något att titta på när han ligger i vagnen eller så har han kanske en nalle som behöver nya skor, vad vet jag? Det jag vet är dock att de är så söta och roliga att göra att jag inte kan stå emot, så alla bekanta bebisar får helt enkelt stå ut med att risken är stor att deras första par skor blir ett par virkade baby Converse.

Vill du veta hur man virkar baby Converse, men orkar inte med mönstret på engelska?  Då kan jag meddela att jag just upptäckt att det mönster jag använt nu finns översatt till svenska, det är bara att virka igång!

Vill du virka söta skor till dig själv istället? Spana in de här fina, virkade Mary Janes-tofflorna, vettja!

Virkad minigroda

Vad gör man med illgrönt bomullsgarn som bara ligger och väntar på att bli använt? I brist på bättre idéer virkade jag en pytteliten groda. Om namnet Mini-Hopp inte redan var upptaget skulle det passa perfekt här. Det är nog den minsta figur jag virkat någon gång. Det var ganska pilligt, men eftersom det inte behövs så många maskor så gick det ganska snabbt ändå. Nu pryder minigrodan makens datorväska.

Om du också vill virka en minigroda, gör så här:

Kropp och huvud (virknål 3 mm.):

Virka 4 lm och slut dem till en ring med en sm. 
Varv 1   2 lm, 8 fm i ringen. Avsluta varvet med en sm i luftmaskbågen.
Varv 2   2 lm, 2 fm i varje m. Avsluta varvet med en sm i luftmaskbågen.
Varv 3   2 lm, 1 fm i varje m. Avsluta varvet med en sm i luftmaskbågen.
Varv 4   2 lm, 1 fm i varje m. Avsluta varvet med en sm i luftmaskbågen.
Varv 5   2 lm, 2 fm tills varvet ut. Avsluta varvet med en sm i luftmaskbågen.
Varv 6   2 lm, *1 fm, 2 fm i samma m* Upprepa från *-* varvet ut. Avsluta varvet med en sm i luftmaskbågen.
Varv 7  2 lm, 1 fm i varje m. Avsluta varvet med en sm i luftmaskbågen.
Varv 8  2 lm, 2 fm tills varvet ut.
Klipp av garnet och använd det till att dra ihop de återstående m.

Öga:

Virka 4 lm och slut dem till en ring med en sm.  
Varv 1   2 lm, 6 fm i ringen
Varv 2  2 lm, 2 fm tills varvet ut. Avsluta varvet med en sm i luftmaskbågen.
Klipp av garnet och använd det till att dra ihop de återstående m.

Gör ett till likadant öga.

Montera ögonen på huvudet. Sedan virkas fm fast i kroppen där man tycker att benen ska sitta (se bilden nedan). Jag gjorde två parallella rader med fm för varje ben. Likadant görs munnen. Jag virkade en oval form till mun på min groda.

Brodera ögon och mun. Jag gjorde en lm-kedja som jag fäste i huvudet så att grodan blev en nyckelring. Klart!

Om du nu faktiskt gör en sådan här groda så hojta gärna till om något är oklart! Jag är en rookie på det här med att skriva ner virkmönster så det fattas bara att det blir knasigt någonstans. Och är det någon som vet vad det heter när man virkar fasta maskor direkt på något annat (så som ben och mun är gjorda här) så vill jag gärna lära mig det ordet, jag saknar ett sådant nämligen!

Frivirkade sniglar i krypfart

För länge sen virkade jag ett par sniglar av lite restgarner. Då såg det ut så här. Sen dess har detta projekt verkligen framskridit i snigelfart. Nu har jag virkat en liten bit till och försökt få sniglarna att anpassa sig till en rektangel, något som inte är helt lätt. Lite bubbligt och lite snett blir det allt på sina ställen, men eftersom det är det första platta projekt jag frivirkar så får jag allt vara nöjd ändå.

Vad det ska bli av sniglarna vet jag fortfarande inte riktigt. Kanske en liten bebisfilt? Eller en necessär? Vi får väl se vad det blir när det är klart ;)

Färgexperimentet fortsätter

För ca ett år sedan började jag sticka en uppifrån-och-ner kofta enligt Tant Koftas recept. Då såg det ut så här. Så mycket färgglädje som möjligt är nog målet. Sen dess har just denna stickning legat stilla länge till förmån för husrenovering och andra pysselprojekt. Nu har jag emellertid satt fart igen och så här ser den ut nu. Det är förstås mycket jobb kvar, men det är en sådan där bra stickning att ha i knät i tv-soffan, man behöver liksom inte tänka så mycket på vad man gör.

Jag gillar verkligen konceptet med att börja uppifrån och sticka nedåt. De största fördelarna är att man kan prova koftan innan den är färdig och att man slipper risken med fula monteringssömmar eftersom hela koftan stickas i ett enda stycke. Istället får man snygga, stickade raglansömmar.

Om någon undrar över schaletten så beror den på en inkompetent frisör som halvvägs in i klippningen utbrister "Oj då, jag trodde inte det var så lockigt". Så nu har jag samma frisyr som Håkan Hellström ungefär, fast fulare. Tur att det växer ut igen och tur att det finns schaletter.

Stickad kattleksak

När jag pysselsurfade lite häromdagen så kom jag över det här mönstret för att sticka nåldynor eller sittdynor. Det kliade i fingrarna efter att få provsticka en sådan där liten ruta, men jag behöver ju varken nåldynor eller sittdynor. Jag stickade i alla fall och när jag sen skulle fylla den med vadd kom jag på att jag hade en liten bjällra liggandes. Så jag stoppade helt enkelt bara in den i min lilla kudde och vips hade nåldynan blivit en kattleksak.

Jag använde stickor som egentligen var ett halvt nummer för stora, vilket ju gav ett resultat som inte är lika tätt som man kan önska. Som tur är bryr sig inte katter om masktäthet och Zelda verkar gilla sin nya leksak. Men att leka på beställning framför kameran gillar hon inte. Så ni få ta mig på mitt ord när jag säger att den redan är väl inlekt!

Ett vågat färgexperiment till kofta

En hög med restgarner som är alldeles brokig och gräll kanske kan bli något? Det ger jag mig sjutton på i alla fall och har precis satt igång med ett koftexperiment!

Jag har ändå funderat ett tag på att prova att sticka en "uppifrån och ner"-kofta, så varför inte nu? Än så länge har jag kommit kanske halvvägs ner på oket och tycker själv att resultatet är riktigt gräsligt!

Ändå tilltalar den mig på något märkligt vis. Kanske har den potential att bli en fulsnygg kofta? Kanske är det känslan av att få använda hur många färger som helst utan begränsningar som är charmen? Eller kanske är det så att jag i 28 år har blivit indoktrinerad av samhällets färgnormer och sent omsider är på väg att upptäcka att jag inte alls gillar det stilrena och sparsmakade utan egentligen vill ha mycket av allt? Inte vet jag. Kanske har jag svaret när koftan är färdigstickad.

En väldigt rosa kofta

Som de flesta pysselgalningar har även jag ett alldeles för stort lager av tyger, knappar, papper, pennor, stenar, pinnar, band, ljusstumpar, garn, spets, klistermärken, små söta saker, och allt möjligt annat som man kanske någon gång skulle kunna pyssla med. Allt detta är ju ihopsamlat under lång tid och mycket möda så allt måste ju sparas och helst också användas. En liten genomgång av garnsamlingen resulterade som vanligt i  att jag hittade sådant jag glömt och sådant jag inte visste jag hade, till exempel ett mystiskt, bebisrosa garn som av någon anledning ger mig starka 80-talsvibbar. En vild gissning är att det är någon akrylblandning, vilket jag inte alls gillar att arbeta med egentligen, men eftersom jag har det så måste det ju få bli något och vad ska man göra i den här färgen om inte en liten bebiskofta!

Jag har kommit en bit på vägen och garnet uppför sig till min förtjusning faktiskt mycket bättre än akryl brukar göra! Mönstret kommer från Stoff&Stil och jag stickar med rundstickor nr 3. Några små vita ränder smög sig visst in i nedersta kanten. Kan hända dyker det upp fler på ärmarna så småningom.

En liten parantes är att jag nästan alltid använder just rundsickor, även när jag bara stickar "fram och tillbaka". Mycket enklare och smidigare på alla sätt och vis! Och mer ergonomiskt vilket betyder att man ju kan sticka många fler timmar innan man får ont någonstans!

Jag har testat mönstret en gång tidigare. Då använde jag havsblått bomullsgarn och galet söta träknappar formade som nallebjörnar. Den koftan bor nu hos en god väns fina lilla son.