Knit-a-long

Nu blåser jag lite liv i bloggen igen för att vara med i Stickamera och Dödergöks koft-knit-a-long! Vi är nog ett par hundra stickare som just nu stickar varsin "uppifrån-och-ner"-kofta samtidigt. Som en slags jättestor virtuell syjunta, jättekul!

Enligt instruktion skulle man både rita upp sin kofta och sticka en provlapp innan själva koftstickandet påbörjades. Det har jag aldrig gjort förut och det kändes ovant och lite frustrerande att inte få börja på en gång, men förhoppningsvis blir resultatet mycket bättre nu när det är gjort. (Jag har dock redan hunnit göra många ändringar från den ursprungliga planen märker jag...)

Jag stickar med ett ljusturkost mohairgarn som jag har haft i gömmorna ett tag. Det är ganska tunt så det tar lite tid, men det är mjukt och skönt och sticks inte alls. Det ska bli en u-ringad, helt slätstickad kofta med knäppning mitt fram. En ny erfarenhet för mig blir att sticka hela koftan runt på rundsticka och sen klippa upp den på slutet, ska bli spännande! Koftan blir alltså enfärgad, slät och stilren och för att göra den lite mer lekfull tänkte jag ha en massa olika knappar på den. Fast jag kan ju förstås hinna ändra mig några gånger till innan den är klar...

Färgexperimentet fortsätter

För ca ett år sedan började jag sticka en uppifrån-och-ner kofta enligt Tant Koftas recept. Då såg det ut så här. Så mycket färgglädje som möjligt är nog målet. Sen dess har just denna stickning legat stilla länge till förmån för husrenovering och andra pysselprojekt. Nu har jag emellertid satt fart igen och så här ser den ut nu. Det är förstås mycket jobb kvar, men det är en sådan där bra stickning att ha i knät i tv-soffan, man behöver liksom inte tänka så mycket på vad man gör.

Jag gillar verkligen konceptet med att börja uppifrån och sticka nedåt. De största fördelarna är att man kan prova koftan innan den är färdig och att man slipper risken med fula monteringssömmar eftersom hela koftan stickas i ett enda stycke. Istället får man snygga, stickade raglansömmar.

Om någon undrar över schaletten så beror den på en inkompetent frisör som halvvägs in i klippningen utbrister "Oj då, jag trodde inte det var så lockigt". Så nu har jag samma frisyr som Håkan Hellström ungefär, fast fulare. Tur att det växer ut igen och tur att det finns schaletter.

Ett vågat färgexperiment till kofta

En hög med restgarner som är alldeles brokig och gräll kanske kan bli något? Det ger jag mig sjutton på i alla fall och har precis satt igång med ett koftexperiment!

Jag har ändå funderat ett tag på att prova att sticka en "uppifrån och ner"-kofta, så varför inte nu? Än så länge har jag kommit kanske halvvägs ner på oket och tycker själv att resultatet är riktigt gräsligt!

Ändå tilltalar den mig på något märkligt vis. Kanske har den potential att bli en fulsnygg kofta? Kanske är det känslan av att få använda hur många färger som helst utan begränsningar som är charmen? Eller kanske är det så att jag i 28 år har blivit indoktrinerad av samhällets färgnormer och sent omsider är på väg att upptäcka att jag inte alls gillar det stilrena och sparsmakade utan egentligen vill ha mycket av allt? Inte vet jag. Kanske har jag svaret när koftan är färdigstickad.

En väldigt rosa kofta

Som de flesta pysselgalningar har även jag ett alldeles för stort lager av tyger, knappar, papper, pennor, stenar, pinnar, band, ljusstumpar, garn, spets, klistermärken, små söta saker, och allt möjligt annat som man kanske någon gång skulle kunna pyssla med. Allt detta är ju ihopsamlat under lång tid och mycket möda så allt måste ju sparas och helst också användas. En liten genomgång av garnsamlingen resulterade som vanligt i  att jag hittade sådant jag glömt och sådant jag inte visste jag hade, till exempel ett mystiskt, bebisrosa garn som av någon anledning ger mig starka 80-talsvibbar. En vild gissning är att det är någon akrylblandning, vilket jag inte alls gillar att arbeta med egentligen, men eftersom jag har det så måste det ju få bli något och vad ska man göra i den här färgen om inte en liten bebiskofta!

Jag har kommit en bit på vägen och garnet uppför sig till min förtjusning faktiskt mycket bättre än akryl brukar göra! Mönstret kommer från Stoff&Stil och jag stickar med rundstickor nr 3. Några små vita ränder smög sig visst in i nedersta kanten. Kan hända dyker det upp fler på ärmarna så småningom.

En liten parantes är att jag nästan alltid använder just rundsickor, även när jag bara stickar "fram och tillbaka". Mycket enklare och smidigare på alla sätt och vis! Och mer ergonomiskt vilket betyder att man ju kan sticka många fler timmar innan man får ont någonstans!

Jag har testat mönstret en gång tidigare. Då använde jag havsblått bomullsgarn och galet söta träknappar formade som nallebjörnar. Den koftan bor nu hos en god väns fina lilla son.