Återbrukad värme

Min axelvärmare har definitivt sett bättre dagar. Den har mängder med små brännhål och flera stora, lite slarvigt gjorda lagningar, den senaste bestående av en säkerhetsnål... Hög tid att sätta in en livsförlängande åtgärd med andra ord!

Jag började med att tömma ut alla körbärskärnor och använde sen det tomma tygskalet som mall. Det nya tyget är ett återbrukat, kraftigt bomullstyg och har nog varit någons, en gång i tiden supermorderna, gardin. 

Sammantaget tog det hela drygt en timme och förhoppningsvis håller min välanvända axelvärmare många år till nu. Och jag kan känna mig nöjd med att ha sparat lite miljö och faktiskt också ett par-tre hundralappar som är ungefär vad en ny skulle kosta mig. Win-win!

Det bortglömda rummet

Det finns ett rum i vårt hus som verkligen inte fått någon kärlek än. Det är möblerat med sådant vi hade sen innan, sådant som blev över, och en soffa som visserligen är bekväm men ganska ful och sliten. Idag känner jag att det är dags att förbarma sig över det rummet, åtminstone lite. Några nya kuddar i soffan får bli steg ett. Efter en stunds grävande i gömmorna har jag hittat en del att börja med: ett vackert gammalt örngott, en duk som är utdömd som just duk eftersom den är lite fläckig, ett secondhandtyg, en liten restbit från min studentklänning och några små stuvar linnetyg. Pysslandet kan börja!

Om konsten att stoppa strumpor

Jag är ju mycket för att återanvända, göra om och lappa och laga och får dåligt samvete av allt jag nykonsumerar. Länge, länge har jag haft många par trasiga sockar hemma som jag inte velat slänga med tanken att jag någon gång ska lära mig att stoppa strumpor. Nu äntligen har det hänt! 

Efter ett besök på Antikladan i Lilla Edet (en fantastisk affär, men det är en annan historia) kom jag hem hela fem kronor fattigare och en liten stoppsvamp (eller vad man nu ska kalla det) rikare. Jag hade en idé om hur man gör men tog en tur på Google för att vara på den säkra sidan. Principen är egentligen väldigt enkel, man liksom väver en ny del över hålet.

Till att börja med trär man sockan över stoppsvampen och låser fast den med den lilla elastiska metallringen. Sen börjar man stoppa genom att först sy långa, parallella och lagom spända stygn tvärs över hålet. Detta kan liknas vid varpen om man nu tänker vävning. Varje gång syr man lite längre än vad hålet är stort så att man når de maskor som fortfarande är hela och får på så sätt garnet att fästa ordentligt.

När man fyllt hela hålet med längsgående stygn vänder man och syr eller väver tvärsöver dem. Varannan gång över, varannan gång under de andra stygnen och så tvärtom på nästa varv.

Efter lite arbete med stoppnålen framträder en liten garnväv. Så småningom har man fyllt hela hålet och lagat sin strumpa. Jag inser ju så klart nu att det bästa är om man stoppar hålet nästan innan det uppkommit. Gör inte som jag och vänta till sockans hål är så stort att hela foten tittar ut innan ni gör något åt saken...

Om det faller sig så att strumporna man stoppar är sådana man själv stickat är ju chansen stor att man har lite garn kvar i samma färg. Det hade inte jag, så jag tog ett som var så lik som möjligt. Innan jag började funderade jag lite på att det ju skulle vara svårt att få det riktigt snyggt eftersom sockarna är så randiga. Sen kom jag på att det ju faktiskt väldigt gärna får synas att jag har stoppat mina strumpor och jag inte bara köper nytt direkt utan att tänka mig för. Nästa gång kanske jag till och med ska välja helt annan färg än de som redan finns med. Då kan till och med den som är oinvigd i stickandets och stoppandets fantastiska värld lägga märke till (och förhoppningsvis inspireras av) min hållbarhetsinsats.

Korsstygnskaninen på gång

Som ni vet har jag gett mig i kast med att göra ett eget korsstygnsmönster. Nu har jag så smått även börjat brodera och så här ser det ut nu. Tyvärr gör bilden inte rättvisa åt färgerna riktigt, men med lite fantasi kan man väl se att det ska föreställa en kanin, eller hur?

Tygkanin av korsstygn

Jag har fått för mig att jag måste testa att göra ett eget korsstygnsmönster. Eftersom jag ofta tröttnar på stora projekt som har med broderi att göra så får det bli ett litet och eftersom jag inte har någon jätteglädje av en broderad tavla/duk/kudde/väggbonad får det helt enkelt bli något som kan användas: en kanin! (Jag tänker alltså inte använda den själv utan ge bort den till någon som innehar en passande ålder för leksakskaniner).

Mönstret gjorde jag i Excel. De vita delarna är helt enkelt ytor där jag inte ska brodera utan senare sy fast tygbitar i fina färger istället. När broderiet är färdigt kommer jag vika ihop kaninkroppen som får en rektangulär form och sedan sy på armar, ben, svans och öron. Jag är inte helt på det klara med hur slutresultatet kommer att se ut än, men det är ju faktiskt halva nöjet med skapande tycker jag!

Lägg gärna märke till den superfina saxen på bilden. Jag fyndade den på second hand för ynka tio kronor. Den har formen av en fågel och jag bara älskar den! Vem vill inte brodera när man har en så fin sax att klippa av garnändar med?

Klänningen med stort K!

Jag kan inte låta bli! Nu är det ett år sen vi gifte oss och jag måste få blogga om klänningen! Den är nog det enda jag sytt där resultatet blivit precis som det var tänkt från början. Den är också det absolut mest tidskrävande plagg jag tillverkat, särskilt om man räknar med all tid det tog att få fram bilden av den i huvudet för att sen skissa den och göra ett mönster. Så blev det också ett av de få plagg jag gjort som jag faktiskt är helt nöjd med! Så Jante, släng dig i väggen för jag är nöjd med mig själv, stolt att jag vågade försöka och glad att jag lyckades tillverka mina drömmars brudklänning!

Så går du i giftastankar och funderar på att göra din egen klänning så heja dig! Totalkostnaden för min är ca 600 kr. Så hade det gått helt åt fanders hade jag haft råd att köpa något annat istället. Och ärligt talat, vill man ha något uppsytt efter egen idé och som är helt unikt, så landar notan långt över några hundralappar om man inte gör det själv.

Fotograf är svärfar Tore Johansson.

Sommarklänningskavalkad

Nu när våren äntligen infunnit sig på riktigt så är det enda jag saknar i väderväg att kunna få gå barfota och barbent och känna mig sommarfin! Så som en hyllning till våren och en längtan efter sommaren bjuder jag här på bilder av klänningar som jag sytt - nyss och för länge sen. Strumpbyxor och tights i all ära men klänningar gör sig bäst med barfotaben! Jag längtar!

Den vita. den blårutiga och den orange-/grönblommiga är sydda efter mönster. De andra är egen design.

Sovrumspyssel

Vi har ju just blivit med hus, så finns det mer välbehövliga pysselprojekt än de som handlar om inredning? Knappast! Sovrummet är vid det här laget färdigrenoverat men fortfarande väldigt opersonligt. Lösningen på detta är givetvis pyssel.

Jag hade ett gammalt överkast för en enkelsäng liggandes i gömmorna. Färgen är fin, men det räckte ju inte till hela sängen. Lättas möjliga utväg är ju att skarva på en bit av något annat och så fick det bli. En overlocksöm senare och voila!

Sänggaveln är en mdf-skiva som jag klätt i tyg och kuddarna är såklart hemmagjorda. Till dem har jag använt olika tekniker. De enklaste är ju bara två ihopsydda tygstycken, men de andra har många applikationer och en av dem har jag dessutom broderat på, med alla möjliga tekniker och material. Ibland går jag på stilen "ju mer desto bättre"- bland annat på denna lilla kudde.

 

Trasvirkmatta och lappar

Så här i höstrusket behöver man ju pigga upp sig lite tänkte jag och åkte till Röda Korsets second hand-butik och fyndade fem fina, färgglada (lägg gärna märke till alliterationen ;-) ) påslakan för runt en hundring. Inte för att sova i, sådana har jag redan för många, utan för att pyssla med förstås!



Baktanken med inköpet, för en sådan har jag oftast, var en riktigt färgglad, virkad badrumsmatta i äkta återvirkningsstil. Har man ingen vävstol men vill ha en trasmatta så får man väl virka en! En trasvirkmatta helt enkelt. Så jag rev ca 1,5 cm breda remsor av lakanen och satte igång. Det är inte lika smidigt som när man virkar med garn, eller återvirkar trikåtyger heller för den delen. Man får ta i lite grann och pausa ibland, men fort går det och kul är det!

Så här ser den första lilla biten av mattan ut. Jag tänker virka varv på varv runt den sen, och ser framför mig en rektangulär trasvirkmatta med många färger. Tjock och gosig att gå på verkar den också bli!

Så var det ju bara det att det fanns en massa påslakan kvar... Jag är ju inte den som är bra på att hålla fingrarna i styr när det ligger tyg framme så plötsligt hade jag börjat riva lappar i kvadrater. Nu är de ihopsydda, tillsammans med några stuvbitar jag hittade i min lapplåda och utgör framsidan av två bebisfiltar. Behöver bara fixa något mysigt filtaktigt till baksidan så får de flytta hem till någon liten människa sen.

Tänk så mycket färg i sitt liv man kan få för typ hundra spänn! Det passar ju väldigt bra med tanke på att veckans torsdagstema hos fabriken är just färg. Men det allra bästa är ju att det fortfarande finns jättemycket påslakan kvar...

Festklänning

Här är ett litet smakprov från mitt senaste projekt. Det är på god väg att bli en festklänning. Färgen är den mest underbart gröna och bilden gör den tyvärr inte riktigt rättvisa.

Jag har använt ett gammalt mönster på en enkel klänning och gjort om och ändrat det lite så att modellen ska passa tyget och tillfället. Blir det bra så använder jag den nog på ett bröllop om några veckor.







Efter som det är ett väldigt skirt tyg använder jag vliseline till infodringarna.