Galdhöpiggen - tröjan alltså

Den är klar och nu är den äntligen fotad också, min fina, fina galdhöpiggentröja! Jag gillar den verkligen och tänker använda den jättemycket så fort det blir lite svalare. Idag när jag fotade var det typ 20 grader ute och jag svettades som en gris, den är såå varm! (Vilket ju egentligen är något bra, så jag klagar inte.)

Mönstret är gjort av Erika Guselius aka Dödergök och ni hittar det här. Jag tycker att det är enkelt att förstå och jag är tacksam att mönsterstickningen är konstruerad så att inga flotteringar är längre än fem maskor och att jag därför inte behöver sno garnet någon gång. Dessutom är det bara tre varv mönsterstickning med tre färger och resten med två. Snabb, kul och lätt beroendeframkallade stickning med andra ord!

Den är stickad i Léttlopi som är Istex medeltjocka ullgarn. Jag gillar känslan av det lite råa garnet och det är lättstickat. Resultatet är något stickigt, dock inte så att det stör att ha det nära kroppen, och jättevarmt.

Jag är på det hela taget väldigt nöjd med min tröja, men är lite missnöjd med storleken. Jag stickade den i stl M enligt mönstret men med stl L i längd. Så här i efterhand kunde jag istället valt stl S resp L i längd och stl XS i ärmarna för de är jättebreda som de är nu.

Det tog ca en månad för mig från att jag fick hem garnet tills tröjan låg på blockning. Så snabbt har jag nog aldrig stickat ett så här stort plagg förut. Mycket bra betyg till mönstret och garnet med andra ord. Hösten - here I come!

Knit-a-long

Nu blåser jag lite liv i bloggen igen för att vara med i Stickamera och Dödergöks koft-knit-a-long! Vi är nog ett par hundra stickare som just nu stickar varsin "uppifrån-och-ner"-kofta samtidigt. Som en slags jättestor virtuell syjunta, jättekul!

Enligt instruktion skulle man både rita upp sin kofta och sticka en provlapp innan själva koftstickandet påbörjades. Det har jag aldrig gjort förut och det kändes ovant och lite frustrerande att inte få börja på en gång, men förhoppningsvis blir resultatet mycket bättre nu när det är gjort. (Jag har dock redan hunnit göra många ändringar från den ursprungliga planen märker jag...)

Jag stickar med ett ljusturkost mohairgarn som jag har haft i gömmorna ett tag. Det är ganska tunt så det tar lite tid, men det är mjukt och skönt och sticks inte alls. Det ska bli en u-ringad, helt slätstickad kofta med knäppning mitt fram. En ny erfarenhet för mig blir att sticka hela koftan runt på rundsticka och sen klippa upp den på slutet, ska bli spännande! Koftan blir alltså enfärgad, slät och stilren och för att göra den lite mer lekfull tänkte jag ha en massa olika knappar på den. Fast jag kan ju förstås hinna ändra mig några gånger till innan den är klar...

Handledsvärmare

Här var det visst glest mellan inläggen! Men så kan det gå om man, som jag, bestämt sig för att vägra låta bloggandet bli en stressfaktor. Även om bloggandet har legat i stiltje så har inte pysslandet det.

I höstas stickade jag ju två mössor av ekologiskt ullgarn från Marks & Katten. Lite av restgarnet har nu blivit till handledsvärmare. Jag stickade med strumpstickor för att slippa montera dem och med resårstickning för att få lite struktur på ytan. Den mest enkla mönsterstickning man kan tänka sig resulterade i några små rosa kvadrater mitt i det grå, allt för att de ska matcha båda den rosa och den grå mössan. Till sist virkade jag en liten rosa kant på båda sidor. För att få handledsvärmarna lite tätare och mjukare avslutade jag med att tova till dem lite i varmt såpvatten.

Nu värmer de gott precis i den lilla otäcka glipan mellan jackan och vantarna!

Om konsten att stoppa strumpor

Jag är ju mycket för att återanvända, göra om och lappa och laga och får dåligt samvete av allt jag nykonsumerar. Länge, länge har jag haft många par trasiga sockar hemma som jag inte velat slänga med tanken att jag någon gång ska lära mig att stoppa strumpor. Nu äntligen har det hänt! 

Efter ett besök på Antikladan i Lilla Edet (en fantastisk affär, men det är en annan historia) kom jag hem hela fem kronor fattigare och en liten stoppsvamp (eller vad man nu ska kalla det) rikare. Jag hade en idé om hur man gör men tog en tur på Google för att vara på den säkra sidan. Principen är egentligen väldigt enkel, man liksom väver en ny del över hålet.

Till att börja med trär man sockan över stoppsvampen och låser fast den med den lilla elastiska metallringen. Sen börjar man stoppa genom att först sy långa, parallella och lagom spända stygn tvärs över hålet. Detta kan liknas vid varpen om man nu tänker vävning. Varje gång syr man lite längre än vad hålet är stort så att man når de maskor som fortfarande är hela och får på så sätt garnet att fästa ordentligt.

När man fyllt hela hålet med längsgående stygn vänder man och syr eller väver tvärsöver dem. Varannan gång över, varannan gång under de andra stygnen och så tvärtom på nästa varv.

Efter lite arbete med stoppnålen framträder en liten garnväv. Så småningom har man fyllt hela hålet och lagat sin strumpa. Jag inser ju så klart nu att det bästa är om man stoppar hålet nästan innan det uppkommit. Gör inte som jag och vänta till sockans hål är så stort att hela foten tittar ut innan ni gör något åt saken...

Om det faller sig så att strumporna man stoppar är sådana man själv stickat är ju chansen stor att man har lite garn kvar i samma färg. Det hade inte jag, så jag tog ett som var så lik som möjligt. Innan jag började funderade jag lite på att det ju skulle vara svårt att få det riktigt snyggt eftersom sockarna är så randiga. Sen kom jag på att det ju faktiskt väldigt gärna får synas att jag har stoppat mina strumpor och jag inte bara köper nytt direkt utan att tänka mig för. Nästa gång kanske jag till och med ska välja helt annan färg än de som redan finns med. Då kan till och med den som är oinvigd i stickandets och stoppandets fantastiska värld lägga märke till (och förhoppningsvis inspireras av) min hållbarhetsinsats.

Mössor av ekologiskt garn

Nu är de klara, mössorna av det ekologiska garnet. Två stycken har det blivit och det finns garn kvar så det kan bli ett par pulsvärmare också.

Först stickade jag den rosa efter ett gratismönster från Drops Design. Jag tyckte jag var noga med att kontrollera så att jag fick rätt antal maskor per 10 cm, men tydligen inte. När mössan var klar var den ungefär dubbelt så stor som jag hade tänkt mig. Man kan tänka ICA-kasse så får man en bra bild över hur den såg ut! För att lösa detta tovade jag helt enkelt till den till en mer passande storlek. Även om den nu mera passar bra så ser den ju inte alls ut som jag hade tänkt att den skulle, nu är den ju ett tjockt, tovat mellanting av en hatt och en mössa och inte alls den lite säckiga, mönsterstickade mössa jag trodde jag stickat. Hur som helst är jag nöjd med den. Den är riktigt varm och skön och är helt klart snällare mot frisyren än de flesta mössor jag har använt.

I och med erfarenheten från den första mössan kunde jag anpassa mönstret till mössa nummer två så att resultatet faktiskt blev som jag tänkt. Till det gråa garnet använde jag det här mönstret, men med ett justerat maskantal. Den ser ut som jag hade tänkt och värmer gott den också.

Jag har funderat en del på det där med ekologiskt garn. Det som jag använt kommer från Marks & Kattens och är producerat enligt IVNs standard (The International Association of Natural Textile Industry). Jag vet verkligen inget om IVN som inte går att läsa på deras hemsida. Min kritiskt tänkande hjärnhalva känner sig oftast väldigt skeptisk gentemot organisationer som utför miljömärkning av olika saker innan jag verkligen vet att de är seriösa. Är det någon annan som vet något om IVN? Någon kanske har fått tag i något annat bra garn som till exempel är KRAV-märkt? Tips mottages tacksamt!

Ekologisk mössa

Det där med miljötänk är något jag lätt får dåligt samvete över. Det finns liksom alltid någonting man kan göra bättre. För att inte gå under måste jag tänka att det jag ändå gör i min vardag och i mina val faktiskt är bra och något att vara nöjd över. Något jag verkligen anstränger mig med är att undvika gifter som annars ofta förekommer i vår omgivning. Självklart för miljöns skull, men också för min egen. Jag blir lite rädd varje gång jag tänker på hur många konstiga, giftiga ämnen som skvalpar runt i min kropp. För att minimera min giftexponering undviker jag till exempel plastprodukter där det finns bra alternativ av andra material. Jag använder inte några starka rengöringsmedel hemma för man kan faktiskt få det väldigt rent med bara såpa och saker som finns i skafferiet. Jag använder mycket sällan krämer, lotions eller andra skönhetsprodukter och de hygienartiklar jag behöver köper jag så långt som möjligt miljömärkta. Jag handlar mycket kläder på second hand och ändrar eller gör om dem lite om det behövs.

Det allra senaste jag gjort i min kamp mot giftiga ämnen har varit att investera i ekologiskt ullgarn. Det kommer från Marks & Kattens och är producerat enligt IVNs standard (The International Association of Natural Textile Industry). Jag har ingen aning om huruvida det är någon erkänd miljöorganisation eller ej, men de verkar seriösa och det måste ju ändå vara bättre än inget alls, eller hur?

Jag har just börjat sticka en mössa. Jag köpte babyullgarn eftersom jag inte vill att mössan ska klia och det känns jättemjukt och härligt mellan fingrarna. Dessutom kommer det kännas riktigt bra i magen i vinter när jag går omkring i min alldeles egna, giftfria mössa!

Tvåändstickning!

Då har jag lyckats slutföra mitt allra första tvåändsstickningprojekt någonsin! Jag får ändå säga att för att vara första försöket så gick det relativt smärtfritt. Särskilt i jämförelse med första gången jag till exempel virkade. Resultatet är ju givetvis inte lika jämt och fint som det jag brukar sticka, men det är ju inte heller så konstigt.

Jag gillar att de allra enklaste räta maskor blir till ett fint mönster. Och jag bara älskar potentialen i den här tekniken! Förutom att man på ett smidigt och snyggt sätt kan sticka de mest fantastiska tvåfärgade mönster (när man övat lite mer förstås) så finns det mängder med olika sätt att sticka strukturmönster som man bara kan drömma om när man stickar "vanligt".

Allt (eller det lilla) jag nu vet om tvåändsstickning har jag lärt mig genom att läsa "Tvåändsstickat" av Dandanell m.fl. Så om du, liksom jag, är autodidakt på området hantverk och är sugen på att lära dig tvåändstickning så kan jag varmt rekommendera att du tar dig till närmaste bibliotek och stoppar ner näsan i den! Förutom stickbeskrivningar och en "så-här-gör-man"del så finns också mycket härlig läsning om stickningens historia, för att inte tala om alla fina bilder!

Tvåändsstickning 101

Jag har fått för mig att jag ska lära mig något helt nytt, nämligen tvåändsstickning! Som man förstår av namnet är det alltså stickning med två ändar, dvs två trådar. Tvåändsstickning har många fördelar (eller man kanske ska kalla det skillnader) gentemot "vanlig" stickning. Förutom en hel del tekniska skillnader i utförande så blir tvåändsstickat tjockare, tätare och mer slitstarkt än vanligt stickade saker. Om man väljer att ha olika färger på de två trådarna får man en snygg mönstereffekt även om man, som jag, bara stickar räta maskor. Blir man lite flinkare i fingrarna är det dessutom ganska enkelt att kombinera färgerna i mängder av olika mönster. Förutom färgmönster så kan man även sticka riktigt snygga strukturmönster med tvåändsstickat som skiljer sig en del från hur struktur kan se ut i vanlig stickning. Något annat kul med tvåändsstickning är att det är ett mycket äldre hantverk är vanlig stickning och att det ju är roligt att kunna bidra till att sådana kunskaper bevaras.

För varje stickad maska i tvåändsstickning så snor man de två trådarna om varandra en gång. Detta leder snabbt till en väldig massa trassel. För att underlätta upptrasslandet så rekommenderas varmt att båda trådarna kommer från samma nystan, en utifrån och en inifrån. Vill man då som jag ha två olika färger i sin stickning så får man helt enkelt nysta sig sitt eget nystan (för jag har då inte sett några färdiga att köpa). Det finns antagligen fina redskap med fina namn för att göra detta, men jag försäkrar att det går jättebra med vad som finns till hands (i mitt fall en husshållspappershållare). Enligt tradition nystar man det ljusaste garnet innerst för att skydda det från smuts. Det är viktigt att hela tiden nysta åt samma håll. Detta för att garnet som sedan tas inifrån ska löpa lätt. För att veta hur mycket garn jag skulle nysta på använde jag helt enkelt en hushållsvåg och vägde garnet med jämna mellanrum.

När nystanet är färdigt ser det ut så här. Egentligen ska garnet vara s-spunnet och z-tvinnat för bästa resultat (dvs spunnet och tvinnat i motsatt riktning i jämförelse med de allra flesta garn på marknaden). Eftersom jag ville sätta igång direkt och dessutom inte ens visste om jag skulle lyckas med projektet så använder jag helt vanligt bommullsgarn den här gången  (dvs z-spunnet och s-tvinnat). För att enkelt kunna snurra upp trasslet använder jag en hårnål och nålar fast båda garnändarna i nystanet. På så sätt behöver jag bara lyfta upp stickningen så att nystanet hänger fritt så snurrar det helt enkelt upp sig själv, mycket smidigt!

Hej och hå vad mycket text det blev nu. Jag är visst väldigt engagerad i ämnet redan märker jag. Vi får väl se hur det går nu när jag börjar sticka. Så här ser det i alla fall ut nu när jag lagt upp 51 maskor för att sticka min allra första tvåändsstickade grytlapp. Wish me luck!

Färgexperimentet fortsätter

För ca ett år sedan började jag sticka en uppifrån-och-ner kofta enligt Tant Koftas recept. Då såg det ut så här. Så mycket färgglädje som möjligt är nog målet. Sen dess har just denna stickning legat stilla länge till förmån för husrenovering och andra pysselprojekt. Nu har jag emellertid satt fart igen och så här ser den ut nu. Det är förstås mycket jobb kvar, men det är en sådan där bra stickning att ha i knät i tv-soffan, man behöver liksom inte tänka så mycket på vad man gör.

Jag gillar verkligen konceptet med att börja uppifrån och sticka nedåt. De största fördelarna är att man kan prova koftan innan den är färdig och att man slipper risken med fula monteringssömmar eftersom hela koftan stickas i ett enda stycke. Istället får man snygga, stickade raglansömmar.

Om någon undrar över schaletten så beror den på en inkompetent frisör som halvvägs in i klippningen utbrister "Oj då, jag trodde inte det var så lockigt". Så nu har jag samma frisyr som Håkan Hellström ungefär, fast fulare. Tur att det växer ut igen och tur att det finns schaletter.

Stickad kattleksak

När jag pysselsurfade lite häromdagen så kom jag över det här mönstret för att sticka nåldynor eller sittdynor. Det kliade i fingrarna efter att få provsticka en sådan där liten ruta, men jag behöver ju varken nåldynor eller sittdynor. Jag stickade i alla fall och när jag sen skulle fylla den med vadd kom jag på att jag hade en liten bjällra liggandes. Så jag stoppade helt enkelt bara in den i min lilla kudde och vips hade nåldynan blivit en kattleksak.

Jag använde stickor som egentligen var ett halvt nummer för stora, vilket ju gav ett resultat som inte är lika tätt som man kan önska. Som tur är bryr sig inte katter om masktäthet och Zelda verkar gilla sin nya leksak. Men att leka på beställning framför kameran gillar hon inte. Så ni få ta mig på mitt ord när jag säger att den redan är väl inlekt!

Ett vågat färgexperiment till kofta

En hög med restgarner som är alldeles brokig och gräll kanske kan bli något? Det ger jag mig sjutton på i alla fall och har precis satt igång med ett koftexperiment!

Jag har ändå funderat ett tag på att prova att sticka en "uppifrån och ner"-kofta, så varför inte nu? Än så länge har jag kommit kanske halvvägs ner på oket och tycker själv att resultatet är riktigt gräsligt!

Ändå tilltalar den mig på något märkligt vis. Kanske har den potential att bli en fulsnygg kofta? Kanske är det känslan av att få använda hur många färger som helst utan begränsningar som är charmen? Eller kanske är det så att jag i 28 år har blivit indoktrinerad av samhällets färgnormer och sent omsider är på väg att upptäcka att jag inte alls gillar det stilrena och sparsmakade utan egentligen vill ha mycket av allt? Inte vet jag. Kanske har jag svaret när koftan är färdigstickad.

En väldigt rosa kofta

Som de flesta pysselgalningar har även jag ett alldeles för stort lager av tyger, knappar, papper, pennor, stenar, pinnar, band, ljusstumpar, garn, spets, klistermärken, små söta saker, och allt möjligt annat som man kanske någon gång skulle kunna pyssla med. Allt detta är ju ihopsamlat under lång tid och mycket möda så allt måste ju sparas och helst också användas. En liten genomgång av garnsamlingen resulterade som vanligt i  att jag hittade sådant jag glömt och sådant jag inte visste jag hade, till exempel ett mystiskt, bebisrosa garn som av någon anledning ger mig starka 80-talsvibbar. En vild gissning är att det är någon akrylblandning, vilket jag inte alls gillar att arbeta med egentligen, men eftersom jag har det så måste det ju få bli något och vad ska man göra i den här färgen om inte en liten bebiskofta!

Jag har kommit en bit på vägen och garnet uppför sig till min förtjusning faktiskt mycket bättre än akryl brukar göra! Mönstret kommer från Stoff&Stil och jag stickar med rundstickor nr 3. Några små vita ränder smög sig visst in i nedersta kanten. Kan hända dyker det upp fler på ärmarna så småningom.

En liten parantes är att jag nästan alltid använder just rundsickor, även när jag bara stickar "fram och tillbaka". Mycket enklare och smidigare på alla sätt och vis! Och mer ergonomiskt vilket betyder att man ju kan sticka många fler timmar innan man får ont någonstans!

Jag har testat mönstret en gång tidigare. Då använde jag havsblått bomullsgarn och galet söta träknappar formade som nallebjörnar. Den koftan bor nu hos en god väns fina lilla son.