Odlingssäsongen är igång!

Startskottet har gått. 2015 års odlande har börjat. Härligt!

Först ut är chilisådden. Det blir samma tre sorter som förra året: "Hot Lemon", "Lombardo" och "Chiluacle Negro". Enligt beskrivningen på påsarna ska de olika sorterna ha olika styrka och smak, men det är inget jag kan påstå att jag tänkt på. Att det fortfarande blir samma tre sorter beror helt enkelt på att jag ju har massor med frön att tillgå från förra årets skörd och att jag tycker det är himla fint att det är lite olika form och färg på frukterna, både när man ska laga mat med dem, men också när man förvarar dem. 

De chilifrukter som vi inte åt färska förra året torkades och förvaras nu i en glasburk på köksbänken. Tillsammans med andra torkade och ofta egenproducerade frukter och grönsaker pryder de nu köksbänken och gör att jag känner mig rik varje gång jag sneglar ditåt. Enligt mina beräkningar ska chilin räcka tills vi kan skörda nya, vilket ju innebär att vi lyckats bli helt självförsörjande på den punkten. Hurra!

Som en lite för tidig födelsedagspresent fick jag en liten pryl som man använder för att göra krukor i tidningspapper. Den passade jag ju så klart på att prova nu. Man klipper remsor av tidningspapper som man sedan rullar runt handtaget. Sedan viker man in kanterna under och pressar ner handtaget i underdelen, vilket gör att pappret trycks ihop och hålls fast. Hoppas ni fattar!  Jag älskar tanken med att bara använda tidningspapper, dels för att det är mer miljövänligt än de flesta andra krukor jag vet om, dels för att det är överlägset billigast men framförallt för att tidningspapper förmultnar och därför kan man ju plantera ner hela krukan när plantorna ska skolas om. Om de håller tills dess och står upp ordentligt och så, det återstår ju att se.

Pimpade tändsticksaskar

Att pimpa sina tändsticksaskar är ett enkelt och roligt pyssel tycker jag. Jag gör det med jämna mellanrum för jag är mycket för detaljer och jag blir ofta så glad av små saker som någon lagt ner lite extra tanke på. Givetvis slänger jag inte en ask bara för att den är tom, det går ju lätt att fylla på med nya stickor, men efter flitig användning slits sidorna ut så pass mycket att de inte går att tända med längre och då är det bara att pyssla nya.

Oftast använder jag gamla vykort eller liknande som motiv, men denna gång blev det istället bilder från en gammal scoutalmanacka som jag sparat på. Det gav askarna olika årstidskänslor vilket jag gillar. Dessutom testade jag att göra några i tyg med decoupagelack. Det var bara en av dem som hann torka till fotosejouren, men jag tror att resultatet blev lyckat.

På bilderna är det samma askar, fram- och baksida.

Kuddar

Nu har soffan fått nya kuddar! Det vita broderade örngottet hade jag i gömmorna så det kan jag inte ta åt mig äran för, men de tre andra är helt egna kreationer. Jag använde lite olika tekniker, material och detaljer för att göra det hela lite roligare. Samtidigt har jag försökt att hålla mig till någon sorts röd tråd och mina tre kuddar har alla inslag av den gröna färgen som lampan har. På den ena är det knapparna, den andra lite av tygets mönster och den tredje är det flatlocksömmen som är grön. Jag gillar när jag kan göra saker av sådant jag har hemma och här är allt som använts återbrukat! 

På tal om lampan så är det nog det enda plastföremål som vi äger bara för att det är snyggt. Vi försöker ju i regel ha så få plastsaker som möjligt här hemma och allt annat vi har har i alla andra fall en funktion där själva plasten är svår, dyr eller väldigt opraktisk att byta ut. Men lampor är ju faktiskt inte ens oftast gjorda av plast utan snarare av glas, metall eller trä. Så den får väl vara undantaget som bekräftar regeln här hemma.

Jag tycker det känns lite mer hemtrevligt nu, men rummet behöver nog allt ännu lite mer kärlek. Kanske i form av lite tavlor och ett fint skrivbord och så har jag ju tänkt bygga en ny tv-möbel...

Att förlänga livet

Något som jag ofta funderar över är hur man kan se till att saker och ting får en så lång användningstid som möjligt. (Självklart då i syfte att försöka vara den miljöhjältinna jag önskar framstå som.) Det kan gälla allt från kläder till möbler till verktyg. Först och främst är det ju viktigt att satsa på bra kvalitet när man väl köper något. Sen gäller det såklart att sköta underhållet och vara rädd om sina saker. Men trots dessa ansträngningar kan man ju inte komma ifrån slitage och att grejerna så småningom går sönder eller blir för dåliga för att användas. Det allra sista steget i denna kedja är för mig återbruk (tex att gamla lakan blir till en virkad matta eller att ett par jeans ned hål på knäna blir en kjol). Innan man kommer dithän kan man dock ofta göra en mindre lagning eller ett litet ansiktslyft för att förlänga livet på prylen i fråga. Just en sådan insats har jag gjort idag.

Två handdukar som fortfarande känns fräscha fick nya hängare eftersom de gamla hade gjort sitt. Förutom att förlänga livet på dem lyckades jag ju samtidigt piffa till dem lite. Det är ju faktiskt inte jättesnyggt att hängaren och tvättråden är samma sak... Förhoppningsvis är det nu fortfarande några år kvar tills de behöver avskrivas som handdukar och bli typ städtrasor istället. Allt som behövdes var en liten bit av ett lakan (återbruk!) och fem minuter av min tid. Och det är ju tänkvärt att det med största sannolikhet inte skulle gå fortare att köpa nya handdukar.

Det bortglömda rummet

Det finns ett rum i vårt hus som verkligen inte fått någon kärlek än. Det är möblerat med sådant vi hade sen innan, sådant som blev över, och en soffa som visserligen är bekväm men ganska ful och sliten. Idag känner jag att det är dags att förbarma sig över det rummet, åtminstone lite. Några nya kuddar i soffan får bli steg ett. Efter en stunds grävande i gömmorna har jag hittat en del att börja med: ett vackert gammalt örngott, en duk som är utdömd som just duk eftersom den är lite fläckig, ett secondhandtyg, en liten restbit från min studentklänning och några små stuvar linnetyg. Pysslandet kan börja!

Pysselrummet!

Nu ni, är det välorganiserat minsann! Får jag lov att presentera mitt alldeles egna pysselrum!

Var sak har nu sin plats och inget ligger längre nedknökat och bortglömt i alldeles för små lådor eller burkar. Det är till och med så välorganiserat så att jag knappt hittar det jag ska längre.

Jag får ju erkänna att jag inte lagt någon direkt energi på inredningens estetiska utseende, det enda som varit viktigt här är funktion. Vissa saker gillar jag trots allt väldigt mycket. En av mina favoritdetaljer är min lilla nåldocka. Jag har ärvt henne efter mormor och det är nog framförallt därför jag tycker så mycket om henne.

Det största lyftet måste ändå vara att jag kunnat packa upp mina tyger. De har i hela sina liv fått bo i tre flyttlådor och nu äntligen har de fått en bra (men kanske ändå lite för trång?) plats i skåpen så att de alla syns samtidigt Ni förstår ju att skaparlusten infann sig direkt när jag äntligen kommit i ordning! Så nu syr och grejjar jag för fullt och det är så obeskrivligt skönt att kunna ha allt jag använder framme och nära till hands och att inte behöva städa undan allt direkt för att man till exempel måste äta middag vid samma bord som man har symaskinen på! Lyckan är total!

När människorna är borta dansar kattungarna på bordet...

...eller hur var det nu med det där ordspråket?

Till advent fixade jag ju lite julfint med olika växtgrupper, som den här under till exempel. Den har verkligen gjort sig fint på vårt runda bord och nu kring jul har den fått lite tillskott av små flugsvampar och annat juligt. Men så en morgon kom vi upp och upptäckte att våra fyra ursöta men sjövilda kattungar lyckats ta sig upp på köksbordet och det som tidigare var en julgrupp hade under natten förvandlats till något som mer liknade en komposthög. 

Jag räddade det som räddas kunde (det vill säga den lilla suckulenten och grankotten) och gjorde ett nytt arrangemang. Eftersom julen nu lider mot sitt slut så bytte jag de klassiska julväxterna mot två små orkidéer istället. Faktum är att jag nog är ännu mer nöjd nu än innan. Det allra bästa med det hela är ju att hållbarheten har ju verkligen ökat markant, för orkidéer, till skillnad från hyacinter, funkar ju året om!

För att avsluta historien på samma sätt som jag började, med ett ordspråk: inget ont som inte har något gott med sig! Och på tal om gott, gott nytt år på er allihop och tack för att ni tittar in här ibland!

Adventsfint

Jag tar ju alla chanser jag får till pyssel och jag tycker att något av det finaste julpynt man kan ha är sådant som växer. En perfekt kombination. Efter en tur till blomsteraffären, en sväng på tomten och lite runtrotning i skåpen här hemma så såg köksbänken ut som vilken floristbänk som helst.

Med en ganska liten insats kan man få minst lika snygga julgrupper som de som säljs i affären, till ett mycket mer överkomligt pris! Just nu får mina små arrangemang vara helt gröna, men när vi kommer ännu lite närmare jul är det högst troligt att det tittar upp några små tomtar i mossan.

Ett runt bord med en fin duk

Äntligen, äntligen har vi kommit oss för att måla klart bordet! I somras hämtade vi det alldeles gratis hos en familj i Vänersborg som skänkte bort det via bjussa.se. Då var det ett fult slitet furubord, men lite sandpapper och ny färg kan ju som bekant göra stor skillnad. Nu är det gråblått och fint och just nu prytt med en av mina favoritdukar. 

 

Duken hittade jag för några år sedan när vi städade ur mormor och morfars hus. Då hade jag inget runt bord, men jag var bara tvungen att ta hand om den ändå. Mest gillar jag den för att den är så annorlunda. Man måste nog kalla den julduk, eller åtminstone vinterduk efter som det är massa snöflingor på den. Lite rött finns ju med, men det är ju inga tomtar eller granar så långt ögat når och det är riktigt skönt! Det kan lätt bli lite för mycket jul annars, tycker jag. Sen älskar jag färgkombinationerna och framförallt att någon vågat sig på att föra in chockrosa i julen! 

Vedförvaringen på plats!

Nu är den på plats, vedförvaringshyllan som jag snickrade ihop för någon vecka sen! Den blev faktiskt nästan precis så som jag tänkte. En av de bästa sakerna med den är att den hux flux trollade bort den enorma sladdhärva vi hade där i hörnet förut.

En detalj jag verkligen gillar är att några av plankorna är alldeles fulla av rostiga nitar som liksom bidrar med en extra känsla av gammalt och välanvänt. Det behövdes verkligen något som känns som det varit med ett tag eftersom rummet i fråga än så länge känts ganska kalt, opersonligt och lite för modernt för min smak.

Så här i höstrusktider eldar vi ofta här hemma. En vanlig vardagskväll känns helt plötsligt riktigt lyxig, när man kan komma hem, tända en brasa och dimpa ner i favoritfåtöljen med en kopp te och sin stickning!

Vedförvaring

För en dryg vecka sen kom äntligen kaminen! Den är nu installerad och proveldad och vi är jätteglada över den, mysfaktorn här hemma har stigit med många procent vill jag lova! Men ingen eld utan ved och att ha ved i en stor hög i vardagsrummet är ju inte så snyggt... Ni förstår ju att jag genast såg pysselpotentialen i lösningen på detta problem!

Något som kom med huset när vi köpte det var en stor trave plankor och brädor som ligger bakom garaget. Där har de legat lääänge och blivit så där härligt slitna och fina som de bara kan bli av år av svenskt väder. Sen jag upptäckte dem har jag velat använda dem men det är först nu som jag hittat ett lämpligt projekt.

Material jag använde mig av var, förutom plankorna, skruv, två gångjärn och lite rester av en regel. Det enda jag behövde köpa var gångjärnen, så totalt har jag betalat ca 30 kr för hela projektet. Mycket pyssel för pengarna alltså! Förutom vedförvaring så ska denna lilla möbel även trolla bort en hel härva sladdar och ett stort modem, så längst ner till vänster byggde jag ett fack för detta. För att dölja det kommer sitta en liten lucka över den delen. Men den och det färdiga resultatet får ni hålla tillgodo med ett tag till. Först  måste plankorna torka till lite innan ved- och sladdförvararen får komma upp till sin rätta plats bredvid kaminen.

Kökskaklet som äntligen kom upp

Nu är det äntligen uppe, kaklet! Köket i övrigt har varit färdigt sen strax efter jul, men av någon anledning har kaklandet kommit på efterkälken. Lyckan över ett användbart kök var stor i vintras när vi hade varit utan så länge, så motivationen att faktiskt jobba på i samma takt med det lilla som var kvar avtog snabbt. Det var med andra ord inga problem att låta våren och trädgården komma emellan.

Det är minsann inte lätt att fota glansigt kakel, men på det här viset fick ju jag också vara med =)

Sen när vi väl började tycka att det var dags att sätta fart så var det ju inte helt enkelt att välja vilket kakel vi skulle ha. Till slut bestämde vi oss ändå för ett av glaskeramik i en färg som kallas aqua. Jag ska erkänna att jag inte kände mig säker på valet förrän någon vecka efter vi satt upp det, men nu, nu tycker jag att det är fantastiskt! Jag är glad att vi vågade ta i lite och inte bara körde på ett säkert kort som något vitt eller grått.

Vi gjorde allt jobb själva och det är faktiskt inte så svårt som man kanske kan tro att kakla själv. Jag hade dock gärna velat veta innan vi valde att glaskeramik inte går att skära med vanlig kakelskärare utan att man måste hyra en eldriven sådan med vattenkyld klinga. Det fick vi reda på när vi väl hade bestämt oss och då tog vi så att säga den smällen, men kanske att vi tänkt lite annorlunda om vi vetat det från början. (Med detta vill jag inte avskräcka någon från att välja glaskeramik, för det är ju jättesnyggt, bara tipsa om att om man gör det så får man räkna med en liten extra hyreskostnad, en något svårare kapning samt mycket glaskross och vatten i det rum man har skäraren i.)

Så kommer då före- och efterbilderna. Ni får använda er fantasi och tänka dit några öppna hyllplan längst till vänster, kanske en gardin och så lite piff och allmän inredning. Gör man det så är jag helt nöjd med resultatet sen. Det är härligt och efterlängtat att ha fått lite färg i ett annars väldigt neutralt och lite fegt rum!

Klädhängare - man tager vad man haver

Vi håller ju på att renovera hela huset. Det kommer ta tid och även om vissa rum är klara, så fyller de fortfarande inte riktigt sin funktion än. Hallen är ett sådant rum. Väggarna är nymålade, golvet är lagt, men det där med att hänga kläder där är ännu inte så smidigt. På sikt (ganska lång om jag känner oss rätt) planerar vi en platsbyggd hallmöbel med garderob, hyllor, krokar, skoställ och sittplats - snyggt och praktiskt, men vi behöver ju hänga av oss ytterkläderna redan nu. En tillfällig lösning behövdes och en sådan vill man ju inte lägga varken för mycket tid eller pengar på. Så jag investerade 0 kr och ca 30 minuter på att tillverka denna klädhängare av en gren och skruva fast den på väggen. Den är funktionell, klimatsmart, gratis och ganska charmig. Vad mer kan man begära av en provisorisk lösning?

Fiffig smyckesförvaring

Jag är inte något ordningsfreak, men vem som helst stör väl sig på att alla smycken man äger ligger ihoptrasslade i en enda stor hög i byrålådan. Förutom att man sliter sitt hår varje gång man vill få loss något ur högen är det väldigt svårt att se vad man har. Lösningen på problemet har för mig blivit dessa fiffiga smyckestavlor. Nu ser jag vad jag har och kan snabbt hitta vad jag behöver. Dessutom kan man ju titta på alla sina fina smycken mycket oftare när man har dem framme hela tiden.

Den högra tavlan på bilden ovan är gjord av en bit OSB-skiva som jag klätt i linnetyg och slagit i lite spikar i. Den vänstra tavlan är gjord på samma sätt men mellan tyget och OBS-skivan ligger en frigolitskiva. Detta gör att man kan sticka in örhängen och broscher direkt i tavlan utan någon krok eller dylikt. Över tavlan har jag dessutom spänt några tygsnören där jag hänger de örhängen som har en krok eller ögla.

Att min smyckestavla sen är färgkoordinerad har ju ingenting med ordning och reda att göra. Det var bara en kul grej som jag tycker är estetiskt tilltalande.

Sovrumspyssel

Vi har ju just blivit med hus, så finns det mer välbehövliga pysselprojekt än de som handlar om inredning? Knappast! Sovrummet är vid det här laget färdigrenoverat men fortfarande väldigt opersonligt. Lösningen på detta är givetvis pyssel.

Jag hade ett gammalt överkast för en enkelsäng liggandes i gömmorna. Färgen är fin, men det räckte ju inte till hela sängen. Lättas möjliga utväg är ju att skarva på en bit av något annat och så fick det bli. En overlocksöm senare och voila!

Sänggaveln är en mdf-skiva som jag klätt i tyg och kuddarna är såklart hemmagjorda. Till dem har jag använt olika tekniker. De enklaste är ju bara två ihopsydda tygstycken, men de andra har många applikationer och en av dem har jag dessutom broderat på, med alla möjliga tekniker och material. Ibland går jag på stilen "ju mer desto bättre"- bland annat på denna lilla kudde.